Inshallah

Det är få platser som jag finner en sådan ro på som i kyrkan. Så fort som jag öppnar portdörrarna in så känns det som att allt ont bara lämnas kvar utanför. Och där inne finns förtröstan, kärlek, djup. De klingar i allas röster, och man känner samhörighet. Tiill och med till mannen/kvinnan som låg och sov på kyrkbänken lite längre bort kände jag kärlek istället för sorg. För jag visste att han/hon hade gud vid sin sida precis som du och jag. 

Jag har aldrig sett mig själv som en "troende människa". Men så sa min bror att han tillexempel aldrig någonsin skulle kunna "be till gud att han hinner med bussen" eller säga "herregud vad fint" eftersom att gud inte finns. Han är alltså en icke-troende, och kan just därför inte ens tänka sig att använda de orden, men vi som i vardagen använder dessa ord, vi kanske vet någonstans inom oss att gud har en påverkan i våra liv? Vi som automatiskt ber till gud att saker ska hända, att vi ska klara av något, och att saker skall bli bra. Jag tror det. Jag tror att vi har en inre tro, fastän vi kanske inte tänker på de så mycket i vardagen. 

Igår var jag i kyrkan och försökte känna in, men tankarna snrurade så mycket att jag inte kunde hålla fast vid en tanke innan nästa kom. Trotts ett inre lugn så kändes det som ett tecken på att jag behöver besöka denna plats oftare. Att de finns mycket jag kan få ut av att komma dit oftare, så som jag brukade göra förr.  

Jag minns på skolavslutningar när man var liten och gick till kyrkan, hur övervälmad jag var av att just vara i en kyrka, medan andra bara tänkte på sommarlov. Mitt pirr kom liksom inifrån, jag kände mig så mäktig och fylld utav kärlek. Jag tror att de fanns fler som påverkades av dessa energier, men som precis som mig kanske inte kunde sätta ordet på var de kom ifrån. 

Jag tror att jag levt i en liten förnekelse, samtidigt som jag levt mitt inuti det. Danny drog ett bra exempel på det här om dagen. Att  man tänker "vadå jag? jag äter inte kakor?" medans man sitter och mumsar i sig hela burken. Jag har delfinitivt en känsla för gud. Men för mig är gud, en gudomlig kraft som finns inom oss alla. Att gå till platser som kyrkan kan väcka upp vårat sinne, just för att kraften sitter i platsen där, det är som "guds hem", om ni förstår vad jag menar.  Låt oss minnas att endast kärleken är evig. 
Allmänt, mind, spirituellt & andlighet | | Kommentera |
Upp