att dela livet med någon
 
Det här med att välja att dela sitt liv med någon annan är inte bara fjärilar i magen och rosa moln som flyger förbi. Jag skall vara ärlig, innan jag fann kärleken i mitt liv, så trodde jag att min rätta skulle vara svaret på alla frågor jag någonsin ställt. Det jag inte tänkte på var att allt fortfarande finns inom mig, att svaret alltid kommer att vara jag, och att det faktiskt var tack vare den kärleken och förväntan som jag bar inom mig, som jag faktiskt fann honom. Han kanske är den sista biten i pusslet, men alla andra bitar är ju inte på plats. Förstår ni hur jag menar om jag säger så? Att jag inte funnit mig själv till hundra procent, på vartenda litet plan, påverkar alltså mitt förhållande både till mig själv och till min livskamrat. Jag kan inte vara allt jag vill för honom, om jag inte hittat vägen dit för mig själv, men det fina med våran kärlek är att han finns där på vägen, han finns där med mig, likasom jag med honom, vi tar oss igenom livet tillsammans, och det mina vänner- det gör att våran kärlek växer sig starkare och starkare för varje dag som går. När man tror att det inte går att älska någon mer, så kan jag kolla in i hans ögon och lära mig något nytt, se något annat som jag faller för. Att en enda människa kan vara fylld med så mycket kärlek, en sådan som honom får mig att bli mer kär än vad jag trodde var möjligt, igen och igen och igen.  Egentligen vill jag nog tacka för hur mycket du står ut med mig, men hjärtat- jag får stå ut med dig lika mycket. Två högkänsliga personligheter med en släng av agressionsproblem, två individer som tillsammans kan bilda den mörkaste natten och den starkaste fullmånen på himmelen. De är vi två, det är du och jag.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress