vill inte möta någon, allra minst mig själv

"Vad gör du nu för tiden?" 
Den där panikten som kommer krypandes i kroppen när man möter blickar med någon som kände en förr. En gammal klasskompis, lärare, släkting eller granne.. Det spelar liksom ingen roll vem det är, för det som är skrämmande är egentligen inte att möta personen i sig, utan att faktiskt möta sig själv. Man hinner tänka flera hundratals tankar om hur personen kanske kommer undra varför man har gått upp i vikt, varför man inte jobbar, varför man inte tagit studenten, varför man inte är tillsammans med sitt ex länrgre, varför man inte har rest på länge och allt det där som man själv ser som ett stort misslyckande. En person ifrån förr är ofta en påminnelse av vilket msslyckande man ställt till med sedan senast man sågs. 

"Ja hur länge sen var det nu?"
Jo, Det var var ungefär ett år sedan. Ett år sedan min själ lämnade min kropp och allt jag hade kämpat så hårt för att uppnå raserades av att jag missade ett fotsteg.Jag möter min egen blick i spegeln och jag känner inte igen de tomma ögonen som stirrar tillbaka på mig. Jag brukade ha utstrålning, karisma,lekfullhet, busighet och kärlek i mina ögon. Nu finns inte ens en gnistra utav Bara en stor förtvivlan, skam, sorg. Jag möter det där lilla barnet inom mig, hon som bara ville vara fri, oc jag börjar fundera på om det är något någon som jag kan bli..
 
 
 
 
Allmänt, mind | |
#1 - - Melinda:

Du är så himla fin på alla sätt och vis ❤

Svar: Älskar dig finaste❤️❤️
xolizzie.blogg.se

Upp