healthy

Jag har haft det vldigt svårt att hitta någon slags balans när det kommer till att vara hälsosam. I perioder har jag tränat fyra timmar om dagen och levt på iprincip ingenting, eller legat på soffan hela dagen och levt på cola och chocklad. Inget av ovanstående är hälsosamt, men när det kommer till hårdträning och ett bananas underskott av energi, så tror man att man är jätteduktig. Att det är jättebra. Man ser hur kroppen går ihop sig, och man känner sig lättare och alertare. Man känner sig mer accepterad i samhället, för att man passar in mer i någon påhittad mall, och man är ju faktiskt duktig på något; att träna.  

Jag ska vara helt ärlig och säga som det är. Jag  vill köra fyra timmar om dagen idag. Imorgon. Nästa dag. Varje dag. För all framtid. Jag är garanterat träningsberoende, och när jag väl är inne i det finns det ingen gräns. Jag struntar i om jag har simmat två timmar och varit på gymmet en timma, jag skall ändå in på spinnigpasset, och inte kan man äta heller. För min mage är så ovan mat. Jag har egentligen aldrig varit en ätare, utan får kramper varje gång jag äter oavsett vad de än är. När jag tränar blir det ännu värre, jag rrent ut sagt spyr upp det för att magen inte kan hantera det. Jättehemskt verkligen. 

Och så kommer människor där och säger "gud vad hälsosam du ser ut!" "hur har du gjort" "vad fin du är" "vad duktig du är" och så låter man sig själv defineras med dessa ord. Jag är fin för att jag tränar. Jag är duktig för att jag tränar. Jag är imponerande för att jag tränar. Folk inspireras, de börjar träna själva tack vare att jag motiverar dem. 

Men så slår det mig, är det verkligen så man mår bra? För mig som leder utav ständig smärta i muskler, leder, bindväven, är det verkligen bra för min kropp att utsätta den för all dess slitning, endast för att känna att man duger, att man blir någon, och att man är värd något. Jag har garanterat alltid satt mitt  värde i träning. Tränar jag så är jag värd något, tränar jag inte så är jag inte värd någonting. Och det är jättehemskt. 

Det är inte alls hälsosamt.  Det är inte hälsosamt att aldrig kunna unna sig något gott, att aldrig kunna ha en vilodag, att få panikångestattacker av att man är för sjuk för att kunna träna. Det är inte hälsosamt att sätta sitt värde i prestation, och att få ångest när man inte kan följa det. 

Det är inte heller hälsosamt att inte göra någonting. Att må så dåligt av att inte prestera att man inte ens tar sig upp ur sängen. Att den enda meningen man ser med livet är att få träna för sina resultat, och när man inte kan det så rasar världen samman. Jag har varit där. På båda ställena, Och vardera är platser där man gått alldeles för långt. 

Jag tycker verkligen att det är jättejobbigt att skriva det här. Jag har aldrig vågat erkänna för mig själv att det faktiskt kan vara skadligt att köra på så hårt, eftersom att jag har mått så otroligt bra utav att göra det. Men jag har gjort det för mycket utan att ha ett "bra mål" med att göra det. Ett bra mål är att vara hälsosam. Att träna en stund om dagen för att man mår bra utav det. Att kunna hoppa över ett träningspass utan att känna att hela världen rasar, det är att vara hälsosam. Att kunna unna sig något gott också. Att kanske inte köra fyra olika pass om dagen, utan att istället lägga fokus på te.x boxningen, och sedan lite gym och så får det räcka så. Jag kan inte tro att jag skall klara av att besegra världen varenda dag, det håller inte. 

Hälsa är förövrigt så mycket mer än vad man äter och hur mycket man rör på sig. Psykisk hälsa tillexempel. Ens tankar, och sättet man ser på sig själv är egentligen steg ett, som påverkar ens hälsa. De är tack vare våra tankar som vi påverkar hur vår hälsa är, Hur som haver.

Ska jag vara helt ärlig så är jag nöjd över hur min kropp ser ut just nu. Jag vet att den kommer dra ihop sig när min kropp klarar av det, men så länge så tycker jag att den är mer än tillräcklig. Det är inget fel på att ha stora bröst, stor rumpa, stora lår, stora vader, stora armar, dubbelhaka eller något annat. Det är lika fint som att ha små. Det är bara samhällets påhittade ideal som säger annat, och till det säger jag: Fuck you. 

Till er som vill puscha mig och ge mig komplimanger när jag tränar, istället för att säga att jag blir "finare" så säg att jag är fin. Istället för att säga "vad snygg du har blivit" så säg "vad snygg du är".  Det är jättefint att ge komplimanger, jag älskar att både ge och få, men det är viktigt att det kommer ut som något bra, och inte som något skadligt. <3 
 
 
 
Allmänt, fuck bodyshaming | |
#1 - - Anonym:

Starkt av dig att skriva detta och att erkänna det och se det, det är verkligen ett steg i en bra riktning. Love you, och du är alltid FIN! <3 <3 <3

Svar: Tack bästa! Jaaa.. känns som jag "mognat" som tar steget och erkänner det, men samtidigt så känns det typ som att jag går ifrån mig själv då det är det jag är typ hahahah svårt att förklara =( Älskar dig <3 <3
xolizzie.blogg.se

#2 - - Melinda:

Fina fina du!!

Svar: Love, beautiful <3
xolizzie.blogg.se

#3 - - Hanna:

Vad modigt att du vågar skriva och berätta om det här! Det är starkt. Kram

Svar: Tack så jättemycket ❤️
xolizzie.blogg.se

#4 - - Amelie:

Hejja Felicia! Du är så himla bra, glöm aldrig det! ♡

Svar: Tack fina du, det betyder att höra❤️ detsamma!
xolizzie.blogg.se

#5 - - Ida:

Så bra skrivet! Att lida av träningsmani o ätstörningar är fruktansvärt!

Svar: ❤️❤️❤️tack!
xolizzie.blogg.se

#6 - - Elinore:

Du skall vara stolt!
Hälsa i olika benämningar har gått till överdrift ofta genom ex sociala medier. Du gör b.la en stor insats i att berätta om baksidan med att "vara hälsosam". You go girl!
Och du är vacker, både utanpå och inuti. Du är värdefull <3

Svar: Åh vilka fina ord, tusen tack för dem. De värmer mig. <3 Värdefull är du också! <3
xolizzie.blogg.se

#7 - - Elin:

Så bra jobbat att du vågar skriva om det, så himla viktigt och bra inlägg! Kram <3

Svar: Stort tack ❤️
xolizzie.blogg.se

Upp